Som lovat så skulle det ju bli ett längre inlägg från metaltown men orkar inte skriva om alla band utan tar bara lördagens huvudband: DIR EN GREY.
Efter att girugämesh hade spelat sina sista låtar så snackade jag lite kort med Eleni, Jessica, Malin och Sandra som skulle stanna kvar vid close up scenen för att se mucc men jag var fast besluten att vara långt fram vid red stage så drog iväg på egen hand.
Mötte Danne och Sunshine medan jag var och kikade på bandtröjor och bad en tyst bön om att diru tröjerna hade kommit in men icke icke, så sket i att köpa någon tröja alls och gick istället för att fylla på min flaska med vatten och sen sitta på den varma asfalten och vila benen med mustach spelade.
Ganska segt att vara ensamen men antog att alla var kvar vid close up scenen för muccs skull och tyckte att det inte var en stor grej att stå ensamen vid en scen, med tanke på att man har förut dragit till stockholm helt ensamen för konsert.

Så när det var runt en kvart kvar av mustach spelning så drog jag mig upp för att komma fram till redstage, och försöka diskret spana omkring efter andra diru fans medan jag slank in mellan publikraderna.
Trodde jag var så duktig som var där i god tid...men de trodde 50 personer till, det var på gräns att vi slogs om första raden men hade inget val utan fick släppa fram ett par tjejer som hade lyckats få bättre grepp om gallret än mig som endast hade en hand över så hamnade på andra raden i mitten men såg perfekt ändå.
En och en halvtimmes väntan kvar då, fötterna hade redan börjat värka, det fanns ingen chans att sitta ner för folk stod redan tätt bakom en.

Skickade ett sms till Eleni för att berätta om mitt "tillstånd" och dels för att hålla mig underhålld, försökte störa Nicole lite men hon skulle iväg på bio, sen nästa på listan blev min syster som "hejade" på mig som var en duktig kämpe.
Minutrarna tickar på, dricker massor med vatten som vakterna erbjuder oss tappra fans som väntar, fötterna fortsätter värker, försöker vicka på dom i hopp att de ska lindra smärtorna på något sätt.

Tiden går sakta men på nåt sätt lyckas den där långa timman sakta men säkert bli till några få minuter, jag börjar få läskiga känslor i magen när jag hör folket bredvid mig kolla sina mobiltelefoner flämta och greppa tag i varann när det är mindre än tio minuter kvar. Känner att jag vill börja gråta, samtidigt jag vill skratta för att jag känner mig överkänslig, kan väl inte se klokt ut med att se mig stå "ensamen" och gråta glädjetårar och omringad av främlingar.

Sa bir fyller upp scenen, alla börjar skrika och jag känner att jag trycks fram mot tjejen framför mig, tackar Gud över att jag fick upp en oöppnad plastförpackning med öronproppar från marken för att kunna dämpa skriken en aning.
Shinya kommer ut, jag skriker, alla skriker och jag blir ännu en gång mera inmosad mot tjejen framför mig.
Die kommer, Toshiya kommer, Kaorou kommer och sist och verkligen minst så kommer Kyo. Skriken blir som högst och trycket där bak blir som värst. Nästan tacksam att jag inte hamnade på första raden, gallret hade kvävt mig till döds, med en människa kropp mellan mig och gallret så är det ju i alla fall ett mjukare stöd.

Sa bir tystnar och istället hör man introt till Obscure, min favorit låt. Trots att min nacke och hals är stel och värker från fredagen så ger jag ändå järnet med att headbanga och svänga med kroppen genom Obscure, som en gömd energi klump som har legat förvarad till det ögonblicket tagits fram.

Tyvärr så hör jag knappt Kyos röst, för varenda människa sjunger med och till och med skriker och försöker growla på samma ställe där Kyo ska göra det. Gör upp egna ord som jag hoppas passar in till texterna för att kunna hänga med den högljudda kören.

Jag är osäker om vilken låt som kom efter obscure, har fått för mig att det var Grief, antagligen var det den eller en av låtarna från Uroboros före. Jag är dålig, jag har inte lyssnat mycket på uroboros, har alltid föredragit marrow of a bone mest av alla album.

Under hela speltiden är mina ögon över Die, minns hur jag alltid klagade första gången jag såg han i svart hår och utan smink. Nu finns det inget att klaga över, han ser underbar och sjukt sexig ut i sitt svarta hår, och han vet om det!
Men min favorit förblir tjejtjusaren Toshiya, han skuttar och dansar runt scenen viftar med sina armar mot tjejerna och vi alla möter han med skrik och utsträckta armar.

Och Kyo...vad ska man säga om den snubben, han är sjukt liten! Hans långa lugg gör det svårt att notera hans ögon men när man väl lägger märke till dom så är det sjukt underhållande att se hur de skiftar från små till stora.
Hans acapella var så facinerande att lyssna på, blev så arg när nån tjej började gallskrika under det.

Men som slutsats kan jag säga att det var en grym show, lite synd att det bara var en timma men det var underbart, var jätte glad av att höra gamla låtar som obscure och -saku-